Jag känner mig ofta som den man väljer sist. Fast egentligen är det kanske inte så. Jag har kompisar som har det så sjukt mycket sämre än mig. Som knappt har några vänner alls (i skolan) men jag har ju kompisar, ett "gäng", några att sitta med i matsalen, några att prata med på lektionen men jag känner mig ofta bara i vägen. På idrotten i onsdags till exempel satt jag och några till och pratade och sen kom en av de på att hon ville ha skräckfilmskväll. VI var fyra personer och när en av oss sagt att hon inte ville sa en av de då blir det bara du och jag till den andra. Sedan satt de och pratade om hur kul de haft när de sovit över (jag var fortfarande där och med även om jag inte sa nåt) osså bestämde de att de skulle göra det igen. Men de frågade inte mig om jag kunde. De bara sa: "kan du då? Kan du då?" och när de hittat ett datum som alla TRE kunde bestämde de det. Jag sa inget eftersom det liksom blev så tydligt att de liksom inte pratade med mig. Såna där saker händer mig hela tiden vilket inte är så kul men jag borde inte klaga. Jag är inte mobbad, inte utfryst, inte hungrig och jag har ju väldigt bra vänner utanför skolan. Jag är så självisk! Men det går ju liksom inte att tänka om jag går blir alla andra glada eller alla andra blir ju jätteglada om det går dåligt för mig på provet för då är ju de bättre än mig. Det går inte. Jag har testat.
NU vet ni nåt om mig. Jag är en självisk person som bara tänker på mig själv, tror jag i alla fall. OM nån är ledsen går den aldrig till mig. Då går den till nån annan. Jag kanske är en sån person som man är glad med men om man är ledsen går man till nån annan. Jag har nästan aldrig nån att prata med. Mina kompisar har större problem än mig så jag känner att jag inte bara kan komma dragandes med mina småproblem. Måste jag alltid va glad? Om det är så är det ingen ide. Egentligen är det väldigt sällan som jag är glad. Det är bara på helger nästan eller när jag är med typ Shanti o Jennie eller Samuel. Jag och Samuel har inte alls lika bra kontakt längre. Det är jättesynd men han slutar så sent och jag gör saker på kvällarna och på helgerna är vi med kompisar så vi hinner typ aldrig prata. Om nån inte visste det är Samuel min KOMPIS. Han bor inte där jag bor så vi brukar (eller kanske brukade) skypa med varann.
Varför är allting så krångligt?
Hoppas ni har ett bättre liv än mig i alla fall! Kram från Hippieelsa.
Ps. Jag skulle bli överlycklig om nån sa såhär till mig:
NU vet ni nåt om mig. Jag är en självisk person som bara tänker på mig själv, tror jag i alla fall. OM nån är ledsen går den aldrig till mig. Då går den till nån annan. Jag kanske är en sån person som man är glad med men om man är ledsen går man till nån annan. Jag har nästan aldrig nån att prata med. Mina kompisar har större problem än mig så jag känner att jag inte bara kan komma dragandes med mina småproblem. Måste jag alltid va glad? Om det är så är det ingen ide. Egentligen är det väldigt sällan som jag är glad. Det är bara på helger nästan eller när jag är med typ Shanti o Jennie eller Samuel. Jag och Samuel har inte alls lika bra kontakt längre. Det är jättesynd men han slutar så sent och jag gör saker på kvällarna och på helgerna är vi med kompisar så vi hinner typ aldrig prata. Om nån inte visste det är Samuel min KOMPIS. Han bor inte där jag bor så vi brukar (eller kanske brukade) skypa med varann.
Varför är allting så krångligt?
Hoppas ni har ett bättre liv än mig i alla fall! Kram från Hippieelsa.
Ps. Jag skulle bli överlycklig om nån sa såhär till mig: