Allt känns så tråkigt. Att va hos Samuel var jättekul. Lite läskigt att åka buss själv (har aldrig gjort det förut... :$). Hans kompisar är verkligen jätteschysta men jag vill också bli kompis med de. Jag vet inte hur jag ska bli kompis med de. Jag har deras kik men det känns skumt att skriva till de. Nu kommer det säkert dröja typ sjuttio år innan jag träffar Samuel igen och han slutar jättesent varje dag så det kommer säkert dröja trettio år innan vi överhuvudtaget skypar med varann :(. Igår gjorde jag typ ingenting men på kvällen var det halloweenfest i kyrkan men jag kom hem ganska sent (farmor o farfar var barnvakt eftersom mamma o pappa var borta och de brukar inte va uppe till typ tolv...). Det var väldigt kul men jag känner mig ganska förvirrad. I fredags sa jag att jag kunde sjunga duett med Victoria på ett musikcafe' men igår hade Harriet och Anette (de som jag sa ja till) bestämt att jag ska sjunga Love Is An Open Door från Frozen med en typ 25årig kille (det är Frozen tema på alla sånger). Det känns ganska skumt...
Anledningen till rubriken är väl att jag vill veta vad som är så tråkigt med mig. Jag tror faktiskt att Agnes är den enda från klassen som frågat mig om jag vill va den här terminen. Annars har jag frågat eller så har det liksom varit "hela gänget". Fredagen innan lovet kollade vi på film i skolan o jag trodde att det skulle bli superkul men det blev det inte. JAg kände mig bara utanför typ hela dagen. Efter skolan skulle tydligen Lydia, Maya, Vigg och Agnes va. Agnes hade hört de prata om det och frågat om hon fick va med. Det fick hon men efter skolan sprang Vigg, Lydia och Maya bara iväg. Jennifer hade tänkt fråga om hon fick va med de och det skulle jag nog också gjort om jag visste om det. Iallafall gick jag, Jennifer och Agnes hem till mig. Vi ringde först Lydia, inget svar. Sedan Maya, inget svar. Sen ringde vi Vigg, han svarade men när Agnes frågade efter Lydia och Maya la han på. Lite senare skrev han på Kik att hans batteri tog slut men jag hade sett att han hade typ 70% en timme innan... Sedan skickade Lydia, Maya och Vigg en massa bilder till Agnes på Snapchat. Hon skrev: synd att inte jag kunde va med men de dissade bara det och fortsatte skicka glada bilder.
I tisdags frågade jag i en kikgrupp som vi har där alla jag skrivit om hittils är med. Jag frågade om det var någon som ville göra något i den. Agnes sa att hon skulle till Stockholm men de andra började prata om något annat utan att svara. För några veckor sen kändes allting perfekt nu känns allting skit. De skrattar åt mina skämt. De hejar på mig. Vad är felet? Ett tag trodde jag att det skulle bli kul att gå i skolan och att jag skulle ha vänner som verkligen va roliga men de verkar inte vilja vara med mig. Jag vill bo i Uppsala och gå på samma skola som Samuel. Alla hans kompisar är så sjukt snälla. Jag vill vara en av de men jag kommer kanske aldrig bli en i gänget. Jag kommer aldrig kunna berätta för mina föräldrar på ett sätt som de förstår. Om jag skulle byta skola skulle jag behöva byta till en i en annan stad för i lilla Sala finns det ingen som jag. JAg undrar om det någonstans finns en ful, kristen tjej som beter sig som en kille (hur nu killar beter sig men det är vad folk säger) och knappt har sett några filmer alls och inte följer någon serie. Någon som kanske bara är allmänt töntig för det är väl det jag är? Varför skulle annars folk dissa mig?
Anledningen till rubriken är väl att jag vill veta vad som är så tråkigt med mig. Jag tror faktiskt att Agnes är den enda från klassen som frågat mig om jag vill va den här terminen. Annars har jag frågat eller så har det liksom varit "hela gänget". Fredagen innan lovet kollade vi på film i skolan o jag trodde att det skulle bli superkul men det blev det inte. JAg kände mig bara utanför typ hela dagen. Efter skolan skulle tydligen Lydia, Maya, Vigg och Agnes va. Agnes hade hört de prata om det och frågat om hon fick va med. Det fick hon men efter skolan sprang Vigg, Lydia och Maya bara iväg. Jennifer hade tänkt fråga om hon fick va med de och det skulle jag nog också gjort om jag visste om det. Iallafall gick jag, Jennifer och Agnes hem till mig. Vi ringde först Lydia, inget svar. Sedan Maya, inget svar. Sen ringde vi Vigg, han svarade men när Agnes frågade efter Lydia och Maya la han på. Lite senare skrev han på Kik att hans batteri tog slut men jag hade sett att han hade typ 70% en timme innan... Sedan skickade Lydia, Maya och Vigg en massa bilder till Agnes på Snapchat. Hon skrev: synd att inte jag kunde va med men de dissade bara det och fortsatte skicka glada bilder.
I tisdags frågade jag i en kikgrupp som vi har där alla jag skrivit om hittils är med. Jag frågade om det var någon som ville göra något i den. Agnes sa att hon skulle till Stockholm men de andra började prata om något annat utan att svara. För några veckor sen kändes allting perfekt nu känns allting skit. De skrattar åt mina skämt. De hejar på mig. Vad är felet? Ett tag trodde jag att det skulle bli kul att gå i skolan och att jag skulle ha vänner som verkligen va roliga men de verkar inte vilja vara med mig. Jag vill bo i Uppsala och gå på samma skola som Samuel. Alla hans kompisar är så sjukt snälla. Jag vill vara en av de men jag kommer kanske aldrig bli en i gänget. Jag kommer aldrig kunna berätta för mina föräldrar på ett sätt som de förstår. Om jag skulle byta skola skulle jag behöva byta till en i en annan stad för i lilla Sala finns det ingen som jag. JAg undrar om det någonstans finns en ful, kristen tjej som beter sig som en kille (hur nu killar beter sig men det är vad folk säger) och knappt har sett några filmer alls och inte följer någon serie. Någon som kanske bara är allmänt töntig för det är väl det jag är? Varför skulle annars folk dissa mig?